Hej! Ingen har riktigt valt ännu, men hoppas någon väljer vilka katergorier och sånt det ska bli!:)

Här kommer del  1 av "Ett hemligt och krossat hjärta."

__________________________________________________________________________________________________

Det är mitten av Juni och jag har fyllt år. Det är så konstigt de sista tiderna. Som om jag har gått under. Det går dåligt i skolan, mina föräldrar bråkar, och det värsta är att vi ska åka in till staden. Jag bor nämligen på LANDET och ska flytta från min bästa vän Moa. Jag fick veta att vi skulle flytta och Moa blev ganska besviken hon också. Vi kände varandra i 6 år. Hur lätt är det att vara sams i 6 år?

"Moa?"

På förmiddagen började jag ringa till Moa.

"Aa? Vad?"

Hon lätt deppad och sur.

"Vad gör du då? Ska vi gräva hålar med Sandy?", började jag glatt för att få henne på humör. Sandy är vår lilla Bichone Havanäs hund.

"Nää, det är fan tråkigt", surar hon. Jaha, nu var hon så sur att hon inte ens vill göra något. Bada, leka, komma till mig, komma till henne och allting. Inget är kul längre. För henne då.

"Okej.. vi ses då." Jag la på och sprang ner till köket.

"Hur är det då, Rosemary? Ska Moa komma över sen då? Vi ska ju flytta om 3 dagar ju. Så ni får passa på och kela innan vi åker", sa pappa.

Jag ville bara skrika att allt är deras fel att Moa är sur och arg. Och att de inte bryr om vad jag tycker. Jag vet ju inte ens vart Staden ligger, vart vi ska bo, och om man ens kan duscha eller något där. Ingenting vet jag om staden. Jo, lite kanske men inte det mesta. Och jag kommer sakna Silver. Min häst. Min alldeles egna kompis. Jag kommer att lämna Silver här på landet. VARFÖÖR? Dumma föräldrar, tänkte jag. Jag får hälsa på henne 2-3 gånger i månaden...

...

Just då fick jag damp. Jag vände mig mot de och struntade i vad jag gjorde i köket (tydligen att bre en macka i 10 minuter ^^) och skrek ut över hela huset.

"Varför är ni så dumma mot mig?!!Jag vill bara vara med Silver och Moa här i landet! ÄR DET FEL?"

De stirrade på mig som om jag blivit tokig.

"Men snälla Rosemary vi måste flytta in till staden, för det är närmare med butiker och det kostar inte mycket med bilar och sånt att bara cykla till butikerna, och förresten har vi fått nytt jobb och.."

De stannade mitt i en mening när de såg att tårarna rann ut från mina ögon. Det var faktiskt skönt att få gråta. Efter att farmor har dött hade jag inte gråtit mer förutom då. Jag gick ut ur huset utan ett ord. Jag satt nu där ensam. Helt ensam utan att någon brydde sig. Jag.. har exploderats i 1000 bitar.

__________________________________________________________________________________________________

Drama i början, vet xD

Om det ska bli sorgligt brukar det ibland vara lite dramatiskt. Men checka in nästa del imorgon <3

~Luv Sandra~