Har du inte läst del 1?Rekommenderar att du läser del 1 först så att du hänger med!Bläddra ner bara och så hittar du den ;)

__________________________________________________________________________________________________

Wow, det här var fantastiskt fint. Jag har aldrig vetat att det var såhär fint i en stad. Jag sneglade lite på mamma och pappa. De var glada, men brydde sig inte så mycket om omgivningen. Det vackra och naturliga.

"Kör in där borta vid posten där", sa mamma till pappa. Skulle vi bo där nära posten?,tänkte jag undrande. Vad ska vi ha till middag?Vad ska vi göra på dagarna?Jag har så många frågor. 

"Jag har hört att vi har en granne, Rosemary", sa pappa. "Deras barn är i samma ålder som du"

"Kul", sa jag bara. Det kändes bra att ha en granne. "Pappa.. är det en tjej?", frågade jag.

"Men kära gullet, det spelar ingen roll om det är pojke eller flicka", klagade mamma. Jo det gör det visst, tänkte jag. Jag tänker INTE vara med en pojke. 

Och så blev det helt annorlunda efter den dagen.

Vi klev in i det lilla huset och såg omkring. Allt var fint och vackert. Vi packade in allt till våra rum och pappa visade mitt rum. Den var inte så stor, men duggligt med fina tappeter och golv. Det skulle väl vara bra.. antar jag.

Efter packandet ringde det på dörren. Vem kan det vara?Kanske grannarna som ville hälsa på oss.

"Hallå hallå", hörde jag en röst. En kvinnlig röst. "Välkommen till Moorland!"

"Tack ska ni ha, kom in", sa mamma vänligt. Hon hade aldrig varit så vänlig mot mig -.-''

De snackade och skrattade. Föräldrar, liksom. Jag satt i mitt rum och tittade ut genom fönstret. Det var en kille i samma ålder som mig som klev ut. 

Jag kände att hjärtat bultade hårt och att allt fokus bara var på killen. Kan han vara våran granne? 

TO BE CONTINUED... XD

__________________________________________________________________________________________________